Mjaha, har varit på öppna förskolan en sväng idag.. det var fotografering, men Wille var som ett stoneface, försökte med allt möjligt, men han rörde inte en min, får väl se om det blev nån bra bild..

Nu sitter vi och väntar på att pappa ska komma å hämt oss, ska ut till Rosenhill, för middag, övernattning, och barnpassning :)

Tjejerna har ju höstlov och pappa ska på massage i morronbitti..

& Elin ville oxå följa med :) så det ska bli mys!

Hm, jaa.. för 1 år sedan satt jag och hade ångest, bakis-ångest, och när jag tänker på det får jag ännu mer ångest..

Hade varit på Halloweenfest, det var sista gången jag festade & drack.. & jag hade ångest i flera dagar, så bestämde mig för att det var färdig festat för ett tag, såg till så att jag fick vara barnvakt, så ingen skulle lyckas locka me mig ändå..Jag hade ruttnat på allt jävla festande, och tur var väl det..

För 1 år sedan, hade jag inte kunnat ana vart jag skulle vara bara 1 år senare.. Dom som känner mig förstår vad jag snackar om, mina problem..

Jag hade börjat acceptera att jag inte skulle kunna få några barn, det gnagde inuti, men tanken på att jag skulle få bli mamma bleknade.. Jag skulle snart få opereras, äntligen. slippa ha ont.

Men så den där måndagen i November, jag hade mått riktigt piss, länge, den där bakis-ångesten släppte aldrig.. tecknen fanns där men jag såg dom inte.. Min vän Linnéa lyckades övertala mig att köpa ett gravtest, bara för att. onödigt. jag visste ju att jag inte var gravid.. Men jag kissade på den där stickan kastade förpackningen och gick tillbaka till tvn, brydde mig inte om resultatet, visste ju att det inte skulle vara nåt..

Men tillslut, kollade jag på den där stickan.. fattade inte var den innebar.. så mycket känslor, lycka sån jävla lycka, förvirring.. och sen osäkerheten.. det kunde ju inte stämma, jag kan inte få några barn.

Så tog tåget in till stan köpte 3 tester till, men alla visade samma, men sen hittade jag det "äggstockscystor kan påverka resultatet" aa precis, så ringde till vårdguiden, måste få veta, innan jag glädjs. Men man kan aldrig få ett felaktigt positivt svar..

Men sen kom det där, jag var singel, bodde hos min bror.. ringde mamma & pappa på en gång, båda blev jätte glada, ingen tanke, inte ett ord om abort, det var självklart att jag skulle behålla barnet.

Samtidigt som det var den största lyckan, var det oxå såå jävla jobbigt. Han ville inte ha barn, det här var inte det lyckligaste ögonblicket i hans liv, hans värld rasade.. första veckorna kändes det orättvist att det hände just då, och med honom.. förutsättningarna kunde ju minst sagt ha varit bättre..

& jag var helt oförberedd, hade ingen mens, åt p-piller, skulle ju inte ens kunna få några barn, jag är ju trasig. men det var meningen att det skulle ske då.

Men aldrig en tanke på att tabort den som nu levde inuti mig, kärlek från första stund. ♥ 

& idag sitter jag här och är mamma till världens underbaraste lilla prins, jag älskar honom så ofattbart mycket.. jag är mamma. den bästa känslan som finns! & att varje dag få se alla framsteg, hans varma leende, hans kärleksfulla blick. skulle inte byta det mot något.

Jag är världens lyckligaste ♥