?!kr&:;8;@!!?!)

Typ så är jag. Har haft sjukt dåliga jobbiga dagar, trött & less.

Men på samma gång inte alls, går det ihop eller?

Jag visste att tiden skulle komma då Wille märker att hans pappa inte finns med, att han kommer börja undra och fråga..

Men jag hade aldrig gissat att det var "Farmor" han skulle vara mest nyfiken på.. För ett par veckor seda började han prata med henne i telefon (på låtsas alltså) och igår så sa han "men mamma, var är min farmor?" Ööh, lite oväntat så jag frågade om han menade mormor.. Men nej, bestämt "MIN farmor, var är han"

Jag vet inte ens om "farmor" vet att han existerar :/ kluven är känslan.. Jag har inte ens försökt ta kontakt med dom, de närmaste jag kommit var när jag frågade Willes pappa om dom visste och att jag tänkte skicka ett kort.. Till svar fick jag "börja inte jävlas med mig, då kommer du få tillbaka" så guess they don't know?

Det är svårt att veta vad som är rätt och fel i ett sådant här läge, men sanningen är den att jag har inte ens försökt ta kontakt med farföräldrarna.. Någonstans känns det som att jag kanske borde det? Inte för min skull, men för Willes?

Sötaste Felicia 1 år idag!
Det firade vi igår.. Wille var snäll kusin å hjälpte till å öppna allt ;) haha

En bild säger mer än 1000 ord ;) natti natti!

Bra inledning på en dålig ursäkt?
Nä, inte enligt mig..

Det är väldigt sällan som jag blir arg, på riktigt, men idag så blev jag det vansinnigt-panik-arg..

Har hoppat runt som en liten skav Helgadagen och gjort både det ena å det fjärde, och så skulle göra färdigt en special grej så att jag inte var i vägen.

Men min arbetskamrat hade tydligen haft en tuff dag och valde att ta ut detta på mig.. Jag är allmänt rätt tålig, inte mycket som berör mig så. Men jag tål inte att någon skriker på mig eller kastar grejer och beter som en vilde.. Har aldrig kunnat "ta" att någon skriker på mig för det är aldrig någonsin befogat, blodet kokar. Men jag skrattade och sa "då behöver du ingen hjälp idag, heippa" å så gick jag.

Jag är svin förbannad, funderar på om jag ska be dom leta ett annat uppdrag till mig.

Blää!

Bra inledning på en dålig ursäkt?
Nä, inte enligt mig..

Det är väldigt sällan som jag blir arg, på riktigt, men idag så blev jag det vansinnigt-panik-arg..

Har hoppat runt som en liten skav Helgadagen och gjort både det ena å det fjärde, och så skulle göra färdigt en special grej så att jag inte var i vägen.

Men min arbetskamrat hade tydligen haft en tuff dag och valde att ta ut detta på mig.. Jag är allmänt rätt tålig, inte mycket som berör mig så. Men jag tål inte att någon skriker på mig eller kastar grejer och beter som en vilde.. Har aldrig kunnat "ta" att någon skriker på mig för det är aldrig någonsin befogat, blodet kokar. Men jag skrattade och sa "då behöver du ingen hjälp idag, heippa" å så gick jag.

Jag är svin förbannad, funderar på om jag ska be dom leta ett annat uppdrag till mig.

Blää!

Poff! Så blev allting grönt :) underbart!
Wille tycker oxå det är jättefint, men alla färger är blå för honom, precis som alla dagar är torsdag ;P

Älskar, älskar, älskar!