Ikväll är jag känslig.. Ibland påminns man, om att Wille inte har någon pappa.. eller det har han ju, men bara på pappret typ, dom har aldrig setts, en enda bild är väl vad han sett av Wille.. sjuukt. och folk säger att det är helt ofattbart hur man bara kan strunta i ett sitt eget barn..

Fast i det här fallet så är det ju inte det, inte för honom, för honom har det ju varit jävligt enkelt. Bara låtsas som att det inte finns något barn och fortsätta med sitt liv.. Eftersom att vi inte direkt bor i närheten av varann behöver han ju inte oroa sig att vi ska stöta på varann, och de männsikorna vi hade gemensamt i våra liv, har jag inte längre någon kontakt med.. Så det är ju hur enkelt som helst.. bara låtsas som att det regnar?

Men något som verkligen verkligen verkligen stör mig, är att jag inte vet om hans föräldrar/familj vet om Wille ens existerar, när jag tog upp det för ahh, typ 1 och ett halvt år sen så blev han ju jätte förbannad, å sa att jag skulle ge fan i att jävlas (!) med honom, för då skulle jag minsann få tillbaka.. & då känns det ju som att dom inte vet något? eller? Han går ju inte bara miste om sin pappa, utan hela den sidan, hälften av sitt ursprung..

Jag har funderat så många gånger på om jag ska höra av mig till dom, men vad ska man säga? och hur? jag har ingen aning om vad det är för människor.. & det är inte för att jag är ute efter något, utan mest för att dom går miste om något helt fantastiskt, och kanske är det så att dom vet, men inte heller vill ha med honom/mig att göra.. Tokig blir man på att fundera..

Men jag kan ju inte beskriva hur jävla glad och tacksam jag är för att jag träffade just honom, just då, för ur det kom det viktigaste och bästa som någonsin har hänt mig, min fina lilla prins.. Och helt sjukt vad han går miste om, något helt underbart.