Helt sinnessjukt! Heeeelt sinnessjukt, känns så freaky och weird å allt på samma gång..

jag drog med Mysan till Skärholmen på lunschen, skit mysigt.. sen strosade vi runt där påväg till tunnelbanan, å en bit längre fram kom 2 arbetsklädda grabbar, reagerade inte alls först, utan var upptagen av vårat samtal.. men  så tänkte jag fan va han glor, känner jag honom? Å när vi fick ögonkontakt insåg jag vem det var.. Willes pappa, och det var verkligen som att se ett spöke.. har inte sett människan på över 2&½ år! Han har ju inte existerat i mitt liv på sååå länge..

& när jag passerat kom den där sjuka känslan, fan jag har burit&fött den där människans barn.. och han har valt att missa allt! synd att inte Wille inte var med.. då hade han ju fått se honom en gång i alla fall ;/

Helt galet va livet kan vara knäppt ibland, tänk om tänk om tänk om saker och ting hade varit annorlunda?

Jag ångrar ingenting, jag hade tagit samma beslut idag, men jag hade ju ingen aning om att det skulle bli såhär.. trodde inte sista gången jag träffade honom att det var sista gången, eftersom han sa "vi får hålla kontakten, hör av dig.." vilket jag gjorde, ett par gånger men försökte att kåta bki för att han inte skulle känna sig pressad, man vi har inte hörts sen december 2010 då han bad mig att dra åt helvete..

FaaAAAN vad tpkigt det känns.